\documentstyle[12pt,multicol,itrans]{article} #include=ijag.inc \portraitwide \parindent=75pt \let\usedvng=\LARGEdvng \pagenumbering{itrans} %@@1 % File name : sannyaasagiita.itx %--------------------------------------------------------------------------- % Text title : sa.nnyaashaache.n giita % Author : Swami Vivekananda, % Translator : Swami Mokshananda % Language : maraathii, English % Subject : Religion % Description/comments : % % Transliterated by : Sunder Hattangadi % Proofread by : % Latest update : Dec. 27, 1997 % Send corrections to : sunderh@hotmail.com % % Special instructions : ilh.hdr, ijag.inc, itrans.sty, multicol.sty, % Transliteration scheme : ITRANS 5.1 % Site access : ftp://jaguar.cs.utah.edu/private/sanskrit/index.html %--------------------------------------------------------------------------- % The text is to be used for personal studies and research only. % Any use for commercial purpose is prohibited as a "gentleman's" agreement. %@@1 % % Please ignore the following commands upto #indian and others with \ mark, % which are needed for devanaagarii output and formatting. %--------------------------------------------------------------------------- \begin{document} #indian \centerline{\hugedvng .. sa.nnyaashaache.n giita ..} \centerline{bhagavadpuujyapaada svaamii vivekaana.ndakR^ita} ##\centerline{Song of the Sannyaasin}## \centerline{yaa suprasiddha kavitechaa svaamii mokshaana.ndakR^ita maraaThii anuvaada} \medskip\hrule\obeyspaceslines %--------------------------------------------------------------------------- jaagava svana, je giita janmale girigavharii duura vanii aihikatechaa kadhii ga.ndhahii pochu na shakalaa jyaa vijanii shaa.nti jayaachii bha.ngu na shakalii kaamasukhaachii aasa kadhii vichalita tijalaa karuu na dhajalaa dhana\-kiirtiichaa shvaasa kadhii chitsatyaachaa pravaaha jethe akha.nDa bhaave jharajharalaa aaNi srotahii aana.ndaachaa dohopaaThii jhuLajhuLalaa nirbhaya dhiiraa,he sa.nnyaasii, kara svana udita mahaana gaa te udaatta amR^ita gaana \oq OM tatsat.h OM ! \cq .. 1.. toDa tujhii tii sarva ba.ndhane, kariti baddha tulaa saachii kaaLyaa hiNakasa dhaatuuchii vaa lakhalakhaNaar.hyaa hemaachii prema\-dveshha an.h shubhaashubhaachii aaNika sagaLyaa dva.ndvaa.nchii toDa tujhe te sarva paasha re, jakhaDati tujalaa je saachii kuravaaLiile, taaDiyale vaa, daasa kadhiihii mukta nase gulaama sa.ntata gulaama asato,jaaNuna ghe he satya ase kanakaachyaa jari asalyaa beDyaa, durbala nasatii jakhaDaayaa samartha tyaahii baddha karaayaa, mhaNuni jugaarii duura tayaa nirbhaya dhiiraa, he sa.nnyaasii, kara svana udita mahaana gaa te udaatta amR^ita gaana \oq OMtatsat.h OM ! \cq .. 2.. aGYaanaache timira jaa{u} de, bhulavii tuja je aabhaase \-ma.nda sphuraNe; udaasateche ghanaavarii ghana racitase jiivana\-tR^ishhNaa shamavii kaayama; pharaphaTa oDhii jiivaalaa janmaamaaguni maraNaa ne{ii}, maraNaamaaguni janmaalaa ahaM ji.nkato jo nara yethe, tocha ji.nkato sarvaalaa jaaNuna ghe yaa satyaalaa an.h kadhiihii na vasha ho ' mii ' tvaalaa nirbhaya dhiiraa, he sa.nnyaasii, kara svana udita mahaana gaa te udaatta amR^ita gaana \oq OMtatsat.h OM ! \cq .. 3.. \oq jaye perile tochi bhogi phaLa, kaaraNa kaaryaa prasavitase shubhaapaasunii shubhacii hote, ashubhaapaasuni ashubha tase \cq \oq niyamaatuni hyaa \cq mhaNatii GYaate, \oq kuNii kadhiihii suTata nase jo koNiihii deha dhaarito, ba.ndhana tyaalaa laagatase \cq ase satya he; para.ntu aatmaa naamaruupaatiita ase mukta ase to sadaa sarvadaa, anubhava aataa \oq tattvamasi \cq nirbhaya dhiiraa, he sa.nnyaasii, kara svana udita mahaana gaa te udaatta amR^ita gaana \oq OMtatsat.h OM ! \cq ..4.. aa{I}\-baabaa pitaa\-putra an.h patnii mitracha he nitya ashiicha svapne baghatii pokaLa, kaLale tyaanaa nacha satya ali.nga aatmaa pitaa kuNaachaa, putra kuNaachaa an.h mitra ? shatru kuNaachaa asuu shake, jo advaya bhaave sarvatra ? sakala ase haa akha.nDa aatmaa, tyaahuna dusarii nacha sattaa vishuddha aatmaa \oq tattvamasi \cq, tuu kevaLa anubhava haa aataa nirbhaya dhiiraa, he sa.nnyaasii, kara svana udita mahaana gaa te udaatta amR^ita gaana \oq OMtatsat.h OM ! \cq .. 5.. aahe kevaLa ekacha aatmaa, GYaataa aaNi mukta sadaa naahi tayaalaa naama\-ruupahii, athavaa kasalii kala.nkataa raahe tyaatacha maayaa tyaachii, paahi svapne hii saarii saakshiruupa to, bhaasatase pari jiivana jaganmaya vyavahaarii tuucha asasi to vishuddha aatmaa, anubhava aataa \oq tattvamasi \cq vishvavyaapii atiita pari to, jaaNuna ghe tyaa svaruupaasi nirbhaya dhiiraa, he sa.nnyaasii, kara svana udita mahaana gaa te udaatta amR^ita gaana \oq OMtatsat OM ! \cq .. 6.. kuThe shodhasii muktiilaa tuu, mitraa, hi.nDuni baaherii ? iha\-paralokahi samartha naahii muktii dyaavayaa sa.nsaarii vyarthacha aahe tujhaa shodha to gra.nthaa.nvari an.h devagR^ihii nija haste tuu dharalii dorii, tiicha oDhate tuja gehii soDa tujhii tii pakaDa tiivarii, shamela tevhaa taLamaLa tii ho{I}la a.nta tujhyaa duHkhaa.nchaa, hR^idayii ye{I}la chira\-shaa.ntii nirbhaya dhiiraa, he sa.nnyaasii, kara svana udita mahaana gaa te udaatta amR^ita gaana \oq OMtatsat.h OM ! \cq .. 7.. tava hR^idayaatuna bola nighuu de, \oq shaa.nti miLaavii sakaLaasa bhiiti nase tii maajhyaapaasuna, sthirachara koNyaa jiivaasa svarlokaatiila devagaNii an.h sarapaTaNaaryaa jiivaata ' mii ' cha ase to a.ntaryaamii aatmaa avaghaa hR^idayaata tyajito ' mii ' tii sarva jiivane, ihaparalokii jii asatii svargii bhuutaLii narakaa.nmadhye bahuvidha lokii jii vasatii tyajito saaryaa aakaa.nkshaahii sha.nkaa sa.nshaya an.h bhiitii kaaraNa tyaa.nchaa svabhaava haa, kii chittaalaa tyaa bhramaviiti \cq ashaaprakaare aatmabalaane toDa ba.ndhane tava saarii sukhaduHkhaa.nche paasha sakaLa he beDyaa jaNu yaa sa.nsaarii nirbhaya dhiiraa, he sa.nnyaasii, kara svana udita mahaana gaa te udaatta amR^ita gaana \oq OMtatsat.h OM ! \cq .. 8.. jaa{o} raaho deha kasaahii, vichaara tyaachaa nacha vhaavaa kaarya tayaache sarale aataa karmapravaahii to jaavaa kuNii arpu de pushhpahaara vaa laathaaDuu de dehaalaa nako mhaNuu tuu kaahicha koNaa, a.ntari jaaNuna aatmyaalaa ni.ndya ni.ndakaa, puujya puujakaa abheda laabhe jyaa sthaanii stuti vaa ni.ndaa nasatii tethe, jaaNuna raahii shaa.nta manii nirbhaya dhiiraa, he sa.nnyaasii, kara svana udita mahaana gaa te udaatta amR^ita gaana \oq OMtatsat.h OM ! \cq .. 9.. kaama, naama an.h dhanaabhilaashhaa chittii jyaachyaa vasataata prakaTa na ho{I} prakaashamaya te satya tayaachyaa hR^idayaata jo koNii nijapatnii\-bhaave naarii\-chi.ntana kariitase siddha kadhiihii to nara naahii, jaaNuna ghe he satya ase alpahii vastuumaajii jyaalaa svaamitvaachaa bodha ase aaNi krodhahii jyaa vyaktiilaa baddha karuunii Thevitase maayaajaalaamadhunii to nara paara kadhii nacha jaa{u} shake mhaNunii yaa.nnaa tyajunii ba.ndho, puurNapaNe tuu raahi sukhe nirbhaya dhiiraa, he sa.nnyaasii, kara svana udita mahaana gaa te udaatta amR^ita gaana \oq OMtatsat.h OM ! \cq .. 10.. nako niketana tujhe svataHche, raahi mokaLaa tuu aataa baddha koNa te ghara he mitra, tujalaa karite guNava.ntaa? niila gagana he chhappara tuujhe, tR^iNamaya bhuumii tava shayyaa daivavashe je miLe anna te, purate dehaa raakhaayaa shijale, kachche asela tyaachaa vichaara muLihii manii naso sadaa vaahatyaa nadiipramaaNe mukta tujhaa ' tuu ' sadaa aso paaNii athavaa anna kaahiihii, tyaa dhiiraalaa naa maLavii jaaNatase jo svaruupa apule, mahaana aatmaa to miLavii nirbhaya dhiiraa, he sa.nnyaasii, kara svana udita mahaana gaa te udaatta amR^ita gaana \oq OMtatsat.h OM ! \cq .. 11.. kaahi alpa jana satya jaaNatii, itara dvesha tava karatiila laksha na tikaDe dyaave dhiiraa, jarii tulaa te hasatiila jaago\-jaagii bhramaNa karii tuu, muktaa, tuja he sahaja ghaDe saahya karii baddhaa.nnaa jaaNyaa maayaa\-mohaapaliikaDe deha\-manaachyaa kashhTaachii tuu soDuna de{I} bhiiti ataa moda\-sukhaachaa shodha na ghe{I}, karisii kuNaa jai sahaayataa sukha\-duHkhaachyaa paara jaa{u}nii achala rahaave sadaa manii paramaatmyaachyaa praaptiisaaThii sevaarata tuu ho{I} jhaNii nirbhaya dhiiraa, he sa.nnyaasii, kara svana udita mahaana gaa te udaatta amR^ita gaana \oq OMtatsat.h OM ! \cq .. 12.. praarabdhaachaa kshaya ho{I} to, nishidina aisaa sthiravR^ittii saadhana karunii avichala bhaave, de jiivaalaa chiramuktii na.ntara punarapi janmacha naahii, kaaraNa tethe dvaita nase ' mii ' naahii an.h ' tuu 'hii naahii, deva na maanava koNi ase aatmaruupa \oq mii cq sarvacha jhaalo, chidaana.ndamaya chiravaasii \oq ahaM \cq ase he " idaM " sarvahii jaaNuna ghe{I} \oq tattvamasi \cq nirbhaya dhiiraa, he sa.nnyaasii, kara svana udita mahaana gaa te udaatta amR^ita gaana \oq OMtatsat.h OM ! \cq .. 13.. " jiivana vikaasa ", jaa\. 1995 a.nka ; raamakR^ishhNa maTha, naagapuura #endindian \medskip\hrule\medskip\parindent=0pt \obeyspaceslines \centerline{THE SONG OF THE SANNYASIN} Wake up the note! the song that had its birth Far off, where worldly taint could never reach; In mountain caves, and glades of forest deep, Whose calm no sigh for lust or wealth or fame Could ever dare to break; where rolled the stream Of knowledge, truth, and bliss that follows both. Sing high that note, Sannyasin bold ! Say--- ' Om Tat Sat, Om ! ' Strike off thy fetters ! Bonds that bind thee down, Of shining gold, or darker, baser ore; Love, hate--good, bad--and all the dual throng, Know, slave is slave, caressed or whipped, not free; For fetters though of gold, are not less strong to bind; Then, off with them, Sannyasin bold ! Say--- ' Om Tat Sat, Om ! ' Let darkness go; the will-o'-the-wisp that leads With blinking light to pile more gloom on gloom. This thirst for life, for ever quench; it drags From birth to death, and death to birth, the soul. He conquers all who conquers self. Know this And never yield, Sannyasin bold ! Say--- ' Om Tat Sat, Om ! ' ' Who sows must reap,' they say. ' and cause must bring The sure effect; good,good; bad, bad; and none Escape the law. But whoso wears a form Must wear the chain.' Too true; but far beyond Both name and form is Atman, ever free. Know thou art That, Sannyasin bold ! Say--- ' Om Tat Sat, Om ! ' They know not truth, who dream such vacant dreams As father, mother, children, wife and friend. The sexless Self ! whose father He ? whose child ? Whose friend, whose foe is He who is but One ? The Self is all in all, none else exists; And thou art That, Sannyasin bold ! Say--- ' Om Tat Sat, Om ! ' There is but One---The Free--- The Knower---Self ! Without a name, without a form or stain. In Him is Maya, dreaming all this dream. The Witness, He appears nature, soul. Know thou art That, Sannyasin bold ! Say--- ' Om Tat Sat, Om ! ' Where seekest thou ? That freedom, friend, this world Nor that can give. In books and temple vain Thy search. Thine only is the hand that holds The rope that drags thee on. Then cease lament, Let go the hold, Sannyasin bold ! Say--- ' Om Tat Sat, Om ! ' Say, ' Peace to all : From me no danger be To aught that lives. In those that dwell on high, In those that lowly creep, I am the Self in all ! All life both here and there, do I renounce, All heavens, and earths and hells, all hopes and fears. Thus cut thy bonds, Sannyasin bold ! Say--- ' Om Tat Sat, Om ! ' Heed then no more how body lives or goes, Its task is done. Let Karma float it down; Let one put garlands on, another kick This frame; say naught. No praise or blame can be Where praiser, praised, and blamer, blamed are---one. Thus be thou calm., Sannyasin bold ! Say--- ' Om Tat Sat, Om ! ' Truth never comes where lust and fame and greed Of gain reside. No man who thinks of woman As his wife can ever perfect be; Nor he who owns the least of things, nor he Whom anger chains, can ever pass thro' Maya's gates. So, give these up, Sannyasin bold ! Say--- ' Om Tat Sat, Om ! ' Have thou no home. What home can hold thee, friend ? The sky thy roof; the grass thy bed; and food, What chance may bring, well cooked or ill, judge not, No food or drink can taint that noble Self Which knows Itself. Like rolling river free Thou ever be, Sannyasin bold ! Say--- ' Om Tat Sat, Om ! ' Few only know the truth. The rest will hate And laugh at thee, great one; but pay no heed. Go thou, the free, from place to place, and help Them out of darkness, Maya's veil. Without The fear of pain or search for pleasure, go Beyond them both, Sannyasin bold ! Say--- ' Om Tat Sat, Om ! ' Thus, day by day, till Karma's powers spent Release the soul forever. No more is birth, Nor I, nor thou, nor God, nor man. The ' I ' Has All become, the All is ' I ' and Bliss. Know thou art That, Sannyasin bold ! Say--- ' Om Tat Sat, Om ! ' [ " Composed at the retreat of Thousand Island Park, New York, in July 1895, where Swami Vivekananda lived for seven weeks with some of his disciples in order to give them spiritual training. ' There were 12 of us,' a disciple writes, ' and it seemed as if Pentecastal fire descended and touched the Master. One afternoon, when he had been telling us of the glory of renunciation, of the joy and freedom of those of the ochre robe, he suddenly left us, and in a short time he had written his " Song of the Sannyasin ", a very passion of sacrifice and renunciation. " ] \medskip\hrule\medskip {\rm Please send corrections to Sunder Hattangadi (sunderh@hotmail.com)}\\ {\rm Last updated on \today} \end{document}